simonemarkgren

förlåt, jag vet att det känns töntigt att jag skriver det på min blogg. jag ringde och jag hoppas att du hörde hur mycket jag ångrar det jag sa, men jag var arg för stunden och det tog över mig helt och hållet det bara svartnade och jag skrev en massa saker som jag inte menade och jag vet att det inte är någon ursäkt att du började eller vad man ska säga ,för jag vet att jag har gjort fel och att du hatar mig är bara ett faktum .. av sakerna jag sa så måste du hata mig det bara är så..

och jag hoppas att du förstår att jag ångrar mig för det gör jag.. verkligen.
våran vänskap är äkta om du vill ha kvar den så finns jag , men jag fattar att efter det här så skulle du helst bara vilja slå mig eller skrika åt mig.
delvis allt jag sa var pga avundsjuka som jag bara har mig själv att skylla för allt som gått snett i mitt liv. det är inte ditt fel men jag försökte lägga skulden på dig, det var inte rätt och det vet både du och jag,

du sa att jag skulle dra åt helvetet
visst jag kan acceptera det, bara jag vet att du förstår att jag hatar mig själv för det jag har sagt , det var fegt och helt oförlåtligt, jag vet det men vill att du ska veta det!
för oavsett hur mycket du avskyr mig nu så älskar jag dig, det ska du veta.